Imorse vaknade jag av att jag var lite smått bakis men fett glad var jag, kvällen var lyckad och det kändes bara som en bra söndag. Ingen söndagsångest lixom eftersom att jag har höstlov nu, Woop Woop! Aja men det har allvarligt taalat bara gått utför. Vi åkte in till Linn och när vi lämnade deras hem så märker jag hur dåligt det går. Blir förbannad på en kompis, min mor skäller ut mig, jag är trött, jag är ensam, inte ens pojkvännen lixom... Jag har inget att göra imorgon heller osv. 
Varför gör livet så där? Väcker en med massa förhoppningar om livet o dagen men det slutar i vilket fall som helst med att man vill skjuta sig själv döda alla i sin omgivning och bränna ner allt man har. Fy fan för livet. Livet ljuger och luras och är bara överjävligt. 
Nu sitter jag o gråter... o tjock är man oxå. Lat och klen och kan inte hålla sig från sötsakerna. Död åt onyttigheter och sötsuget.