Idag har nog det varit en av de värre dagarna i mitt liv... Fy fan vad jag har mått dåligt! Det började med att jag vaknade på fel sida. Sen hann jag inte dricka kaffe innan jag skulle cykla till jobbet, 11,5km. Jag trodde jag skulle dö under vägen av kaffebrist i form att galet ont i huvudet. Jag kunde inte fokusera på spiken jag skulle slå i på jobbet så ont i huvudet hade jag!
När jag väl blivit av med huvudvärken så var jag bara galet trött och helt slut. Men nu kommer det värsta av allt... Jag fick så jävla ont i magen  i slutet av arbetspasset att jag var tvungen att kolla upp på mobilen vad symptomen på brusten blindtarm är. Jag kunde inte stå eller gå ordentligt för att jag hade så jävla ont. Jag ringde till både Mamma och Mårten som kanske kunde hämta mig men ingen kunde.. Fy fan där ville jag börja gråta. Så fast att jag trodde jag skulle dö så började jag cykla hem.
Så fort min o Emmas väg skiljdes åt (efter ca 1 km) så började jag stor gråta för att jag hade så ont o ändå satt på cykeln. När jag kommit halvvägs så fick jag slänga mig av cykelt o spy i kanten av vägen. Minsta lilla uppförsbacke så fick jag stanna och gå istället. Jag rullade mest ner för backarna och gick resten.
Det tog dubbelt så lång tid att komma hem. Men när jag kom hem och lagt mig en liten stund så gick det över. Nu mår jag bättre och jag är lite gladare. Dock är jag på sånt humör att jag blir sur/ledsen för vad som heslt.
Jag o Mårten är inte precis sams heller.. Livet sliter på mig.